samtidigt i ett annat liv.

det finns jobb med deadlines som skulle vara färdiga igår. jobb då man på bästa sätt försöker sälja så mycket som möjligt till så många som möjligt på snabbast möjliga tid.

jobb där man ska synas. vill synas.

bekräfta, bekräfta, bekräfta!

reklam, yta, köpa. sälja. synas.

sånt jobb har jag.

lite jobbexistentiell ångest så här efter långhelgen, undrar ni.

kanske lite. men i mitt jobb möter jag ibland andra jobb. det är bra. man får lite distans.

man möter människor som bygger båtar tex. i nionde generationen.

om vi säger att en generations längd är 25 år. alltså från när man föds till man får barn. så har familjen byggt båtar sedan 1787.

på lilla kålviks båtbyggeri arbetar en kvinna - som lärde sig yrket av sin far. hon jobbar där tillsammans med sin son. som lärde sig av henne. det är dom två. hennes far är avliden sedan 2003. och hans egna båt och livsverk står fortfarande kvar. inte riktigt klar.

men den får stå där.

där jobbar dom. kvinnan, i 40-50års åldern och sonen. i 25 årsåldern.

dom bygger snipor och andungar och ekor och även lite större båtar.

det luktar träslöjdsal. och är lite råfuktigt för det ligger alldeles intill havet. och tittar man ut känns det som om verkstaden ligger i havet. efter som det bara är en liten brygga utanför.

den senaste båten tog 2500 timmar att bygga. det tar den tid det tar. man kan inte böja trä på en tajt tidsplan. trä böjs på rätt sätt på den tiden det behövs för att böja trä så att det håller.

så är det bara.

där jobbar dom varje dag och gör båtar som förhoppningsvis ligger i sjön i över hundra år.

åh, vad det är fint att det finns olika typer av yrken och olika typer av liv.

eller hur?