sista dagen och första på ett tag.

barnen somnade snabbt ikväll i sin nya våningsäng.
L smsar från afterworken. han är tydligen på något slags event och lyssnar på timo räisänen.
skulle bara kolla så jag inte håller på att föda barn eller så.
jag håller inte på att föda barn.
jag firar med smörstekta kantareller med parmesan och - håll i hatten - ernst kirchsteiger!
idag jobbade jag min sista dag på ett bra tag.
och började min första som föräldraledig.
nu ska jag ta det lugnt ett tag tänkte jag. bebisen får gärna stanna där den är ett tag till.

härliga liv!

råttans uppgång-nedgång och fall. (förhoppningsvis)

nä.
han står inte och kräks på toaletten på bilden, min pappa.

han river lufttrumman där luftarröret till avloppet går upp.
också den misstänkta ingången för råttan som levt rövare i väggen från och till.
äntligen gjorde vi något åt det.
och det visade sig behövas.

röret hade ett hål misstänkte vi.
det visade sig vara fel. röret var totalt av på två ställen! med breda glipor, perfekta för en råtta att komma igenom. som egentligen inte behöver så mycket.
röret var nog från urminnes tider. i asbest till råga på allt.
ut med det. och under natten stod avloppet öppet i väntan på vvs-killen som skulle komma dagen efter. vi riggade med aluminiumfolie, silvertejp och två rätt stora stenar ovanpå det.
för att vara riktigt säkra även en råttfälla alldeles bredvid.

jag sov dåligt den natten. det var i förrgår.
klockan 03:52 smäller det till ordentligt inne på toaletten!
L!!! råttan har utlöst fällan!
jag låg ju bara och väntade på det.
nej, vi hade ju stora stenar i vägen..., mumlar L.
men upp gick vi. nervösa som bara den.
på med gummistövlar, arbetshandskar, ta upp hinkar, stora gamla handdukar för att fånga skadade och agressiva råttbestar.
och vad gör man med dom sen!?
om den inte var död!?
sakta, sakta öppnade vi dörren...
råttan hade ätit sig igenom aluminiumfoliet och silvertejpen. och sedan flyttat undan stenarna!!
den hade utlöst fällan, men såklart inte fastnat!
antagligen försvunnit samma väg som den kom.
vi proppade i ett plastglas i röret och tog in en ännu större sten som stopp.
det funkade. och dagen efter kom vvs-killen och fixade röret. pappa var här idag och hjälpte till att bygga igen lufttrumman.

nu ska väl det aset aldrig mer kunna komma in och rafsa runt...

vi är verkligen inte händiga. men vi lär oss kanske. det måste man göra om man ska bo i ett hus med några år på nacken. min pappa är till fantastiskt bra hjälp under tiden.

tack!

nu blir det reklam.

lillasyster har kunnat alla bokstäverna i alfabetet sedan hon var knappt två.
alltså, vi har skrivit eller pekat på boktäver i tidningar eller ritat, och hon vet vad dom heter.
ett partytrick utöver det vanliga.
att hon inte kunde snacka mer än bara några ord gör ju det hela ännu roligare.
(egentligen har hon ju ingen aning om själva betydelsen, utan hon ser dom ju som bilder).
likadant var det med storasyster.
och vi har INTE tränat dom eller legat på på något sätt.
nä, det är denna magiska leksak som verkligen gjort sitt jobb!
en dator från fisher price som storasyster fick av morfar när hon var ett (eller kanske två).
det är nog den mest lekta grejen i detta hem. när dom är riktigt små används den oftast som stol, eller soffa.
och den klarar det med.
batterierna är förtrollade. vi har nog aldrig bytt dom.
det är klart, den är ju inte ett alternativ till en riktig dator när dom börjar bli större, men för lillasyster är det nästan som en drog just nu.

och vi andra kan ljuden rätt bra.

rösta snälla!

gå in och rösta på min bild på lillasyster, (bild nummer 6) i feber.se fototävling.

då skulle jag bli så glad.

tack!

stick!

stickfrossan har börjat. det är något hormonellt som sätter igång när man snart ska få barn.
denna gången har förnuftet kommit i kapp mig. jag stickar inga saker i strl 50-62.
jag vet av erfarenhet att det brukar användas en, kanske två gånger.
sen är det urväxt.
bebisen får vänta.
lillasyster får en pippitröja istället.

storasyster håller dock på med en halsduk till bebisen.
hon "ecostickar" kan man kalla det. med pinnar som hon hämtat i trädgården.
vad sticktekniken kallas, vet jag inte. komplicerad är den.

och väldigt vackert, tycker jag!

leksak.

L hittade mitt gamla ljusbord på vinden. och det fungerar!
och vad fint det är att använda som bakgrund.
visst?

mer om att åldras snyggt på trädgårdssidan.

smart lotta, smart!

lagom till man är som mest gravid och har som minst ork och tålamod bryter trotsåldern ut. och det är inte den milda varianten. nä, lillasyster hon är kaxig som värsta värstingen. VARJE blöjbyte är en kamp. påklädning blir ett övergrepp. nappen som innan var något man hade i sängen sitter som en smäck i munnen, jämnt.
(just den kampen skiter jag i, vet att dom slutar tids nog ändå...)
helt plötsligt efter drygt två år kan hon inte somna själv, utan man måste sitta på en stol utanför rummet. (tur man har en bärbar dator, det blir så himla trist annars)
storasyster, pappa och dagisfröken (!!) har fått smockor. det är nästan det värsta.
absolut förbjudet, ju.
storasysters protester vid samma ålder var en liten försmak. och det värsta är att jag tror inte det nåt sin kulmen ännu. den kommer väl om någon månad eller så.

lagom till lillasyster eller lillebror kommit.

hur tänkte vi egentligen här?

det bästa...

... med att semestern är slut är att helgerna blir så mycket mer helgiga.
trevlig sådan!

fredagsmys: check!

tjockisen och döingen och rasslet av benfogar som lossar.

jag har en tjock, rosa husgud som står på någon slags hyllutbyggnad i uterummet. han fick precis plats mellan den och taket, så det ser ut som om han har hela takets tyngd i sina armar.
det är fint att ha rosa tjockisar som hjälper en att hålla uppe tillvaron ibland.
det behövs nu.
för nu känns det som om jag själv håller på att rasa ihop ibland.
rassel, rassel, rassel...
...i en benhög.
har ju blivit sjukskriven 50 % för foglossningen och dagarna blir ju i och för sig korta på jobbet.
men satans vad långa dom här sista veckorna är...

bredvid tjockisen hänger en döing jag hittade på en loppis i somras.
han är inte mycket till hjälp.
han hänger mest där och ser rätt snygg ut.

och död.

gamla tennisbanor och annat skräp.

blir till finfina saker genom det här företaget.
att det är locals gör inte saken sämre!

hemnet konst.

titta på dom här bilderna!
klicka gärna på den första så startar ett bildspel.
det är en fotograf med ambitioner som jobbar för den mäklarfirman.
så himla fina bilder!
eller är det bara så att miljön är så fin?
huset ligger inte så långt från oss. jag funderar nästan på att gå på visningen bara för att själv kunna ta lite bilder.
så fint!

småland.

det var fint i småland.
kossor och astrid lindgrens värld tex.
astrid lindgrens var överraskande fint och skönt okommersiellt.
utan massa blingbling och saker som låter, lyser och kostar pengar.
dom har verkligen lyckats hålla allt på en bra nivå.
heja!

idag är en grå, sista-dagen-på-semestern-dagen. somliga här hemma ska jobba ett år innan nästa långa ledighet.
somliga ska jobba i några veckor till.
halvtid.
har blivit sjukskriven för foglossning.
det känns bra att ta det lite lugnare de här sista veckorna.

hjälp!

det går framåt på framsidan!
L lägger värsta pusslet både på längden , tvären och djupet. dom är rackarn´s ojämna dom där gamla stenarna.
men fint blir det!
jag funderar på att blanda jord och gräsfrö i sättgruset i skarvarna. det är så fint på övriga ställen i trädgården där det växer mossa och gräs mellan plattorna.
nu är det bara lite putsning av husgrund, murning och renovering av trappa och stenläggning alternativt asfaltering av garagenedfart kvar.
vi har värsta oturen när det gäller att få tag på bra folk som kan göra det, bara.
det verkar som om entrepenadfirmorna har för mycket att göra. och dom som verkar kunna
verkar vara rätt oseriösa och okunniga.

så snälla, har ni några tips på bra folk i göteborgsområdet så mejla mig!
lottasofia70@gmail.com

tack!

utan stödhjul!

jajamen, en dag så kan man.
vi har övat en gång innan. sen idag så gick det av sig själv.
hon kunde bara. starta, cykla, svänga och bromsa.
det är ju jag väldigt glad över för att springa och hålla i en cykel i v. 34 är inget man gör lätt som en plätt direkt.

nu packar vi för småland.

begravning.

nu är vi hemma i några dagar. innan vi åkte hem störtade en fågel in i glasrutan och var tvungen att begravas. med blommor, gravsten och sorgsen sång av storasyster.
pippis sommarvisa. den passade ju fint.
sara hette fågeln, tydligen.

sista,

dagen.
i eftermiddag åker vi hem. men först ska klipporna besegras och det
ska badas in i det sista. jag har hittat ett bekvämt ställe att sitta
på som funkar när man är jättegravid och knappt får plats i din
egen kropp. naturliv är rätt knöligt just nu. men här tänker jag
sitta en stund!